Respons till fryshusets krönikör och kulturanalytiker Linn Edlund.

Jag gillar det du säger, helt klart. Jag håller med om att det blir lite konstigt ibland på arbetsintervjuer när jag säger att jag är noggrann, effektiv, ordningsam osv. Jag menar det stämmer ju, till en viss gräns. Men det värsta med orden är att jag sitter och tänker när jag väl är på arbetsintervju att den stackars människan som intervjuar säkerligen har hört sjuhundraelva människor innan mig säga precis samma grej. Skulle man inte vara unik och sig själv? jo kanske, men inte när man sitter där i stolen och svettas, stammar och ler så man får sendrag i kinderna. 

Men det jag tänkte var nog mest att jag tror att jag gör tvärt om. Jag skapar ett intryck som säger att jag är helt okej, men lite korkad och flamsig. När personer sen lär känna mig får jag väldigt ofta höra "men oj vad du är smart, det trodde jag inte om dig från början" eller något i den meningen. För att jag tycker saker är roliga som inte andra verkar förstå. Sånt som är enkelt, och syftar till sånt som faktiskt är roligt. Inget vulgärt, inte något som är våldsamt, utan bara roliga saker. Barnprogram. Ernst för han säger så skojiga saker som egentligen är så tråkiga att dom blir helt underbara. 

Ja, hårspraysflingor på axeln, fniss på konstiga ställen och jag struntar i första intryck, det får någon annan roa sig med. Jag är glad så länge jag är, ser ut och känner mig som mig.