Att förklara hur jag känner är näst intill omöjligt.

Ett nystan av röra och oreda.

Blandade färger, en hemsk brun.

Det snurrar.

Utan början, utan slut.

Ett enda trassel.

Svårt att andas.

Svårt att tänka.

Svårt att se.

Svårt att ta i.

Konkret, på ett abstrakt vis.

Svårt att släppa.

Svårt att hålla.

Svårt att blunda.

Svårt att veta.

Att förklara hur jag känner är näst intill omöjligt.

En vilja av drömmar.

En grå höstkväll i kylan.

En saknad av längtan och ro.

Ett ensamt träd utan blad.

En rädsla av oro.

En känsla som jag har planterat.