Jag är en 19 årig flickinna, jag är på väg men jag vet inte vart och jag vet inte hur jag vet bara att tiden rusar och jag försöker bromsa den genom att spendera min arbetslösa dagar framför tv:n. Något som inte ger mig speciellt mycket eftersom det i stort sett aldrig går något intressant och givande. Dessutom bromsar det inte överdrivet mycket.

Jag bor i en ganska vanlig liten stad, där alla är korrupta av popularitet och gör vad som helst för lite uppskattning och uppmärksamhet även om den varken är ärligt förtjänad eller långvarig. Trampa på de som redan ligger ner.

Jag försöker vara den jag är, men hur kan man vara den man är när man inte har hittat sig men bara känner på sig att man verkligen är i närheten.

Den jag är är konstnärlig, musikalisk, omhändertagande, snäll, känslig, ombytlig, bekväm.

Jag har mina förebilder här, ett ex:s mamma, min döde morfar, min mamma och två väldigt goda vänner. Alla har de (haft) en eller flera egenskaper som jag vill ta till vara på och använda.

Allt jag egentligen vill är att utvecklas, en process som kan vara svår men som är nödvändig för att jag ska bli den jag vill vara och tror att jag är.

Jag tycker det är på tiden att jag växer i mina egenskaper och lär mig använda dom på ett bra och givande sätt.

Jag är fruktansvärt oorganiserad.

pussen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag gillar det du säger, helt klart. Jag håller med om att det blir lite konstigt ibland på arbetsintervjuer när jag säger att jag är noggrann, effektiv, ordningsam osv. Jag menar det stämmer ju, till en viss gräns. Men det värsta med orden är at...

En sval natt i slutet av oktober. Under ett stort fluffigt, vitt täcke. I ett rum av ljus och kärlek. Bor hon. Fylld av lycka, kraft och mod. Det är ingen fasad. Det är inget oäkta. Det är Jag. ...

Att förklara hur jag känner är näst intill omöjligt. Ett nystan av röra och oreda. Blandade färger, en hemsk brun. Det snurrar. Utan början, utan slut. Ett enda trassel.   Svårt att andas. Svårt att tänka. Svårt att se. Svårt att ...

snälla titta inte på det jag har skrivit, glöm det, det gäller inte längre. jag bär ännu en sorg, kanske inte så tung, inte lika djup, och inte lika mörk, men det är fortfarande ännu än.   jag är så inspirerad. jag måste visa dig. ...

Har jag berättat att jag inte klarar av förändring? Har jag berättat att jag inte tycker om att flytta? Har jag berättat att jag har svårt med mig själv? Har jag sagt att något brukar trycka i mitt bröst? Har jag berättat att jag brukar gråta...